Igår morse var jag äntligen till sjukhuset efter att ha väntat på en tid för ultraljud och arbets EKG på hjärtat i över 2 månader(!). Har gått och varit omedvetet orolig och stressad över mitt hjärta under hela den här tiden så var sjukt nervös när jag låg där på britsen. Har ju kännts normalt på alla A1 pass jag har kört sedan dess och även fast träningen inte har blivit som jag planerat har jag ändå lyckats köra några lugna favoriter i omgångar. Iaf så kan jag säga att det var en av de största lättnader jag har känt i hela mitt liv när sköterskan säger att mitt hjärta ser starkt och friskt ut!!!!! Började nästan gråta. 

 

Med detta konstaterat så tog jag nästa beslut att skrämma igång kroppen lite. Igårkväll stod nämligen cooper test på schemat. Efter 2 månaders chillträning utan ett enda fartpass var jag ungefär 100% nervösare än vanligt. Men det gick faktiskt helt okej. Var så sjukt kul att äntligen få ta i så det sprutar syra igen :'D Dock med ett par tyngre ben än vanligt så jag fick kriga lite extra ;) Ändå blev tiden helt ok! Var helt galet glad hela kvällen efteråt!!! Hade nästan glömt bort hur glad man kan bli av att ta i lite. 

 

Idag då. Jo idag känns det ju att man krigat kan jag säga. Det var stumma ben som reste sig ur sängen imorse, men AMAJGAD vad skönt när det känns att man tagit i!!!!!!!!!!! Grät mig till sömns igårnatt. Bara rann glädjetårar och tårar av lättnad. Det är så himla läskigt det här med hjärtat. Många som har dött under den senaste tiden av plötsliga hjärtstopp......... Men nu vet jag iaf att jag slipper oroa mig längre. Det går knappt att beskriva hur skönt det är. Galet. Känner mig typ fri! 

 

På eftermiddagen var det dags för skidgångsintervaller. Klart man går från noll intervallpass till 2dagars liksom ;) Tunga ben som tog sig uppför berget, men nu kan jag iaf börja komma igång igen! UNDERBART!