Sitter och lyssnar på "always look on the bright side of life" haha skön låt! "This year" med Andreas Moe, "Pompeii" med Bastille, "Live like we're dying" med Kris Allen, "Rooftop" med Ulrik Munther. Några låtar som förgyller min morgon med sköna toner. Musik får mig liksom att glömma allt annat. Glömmer till och med bort mitt lille argsinta huvud. Tror det är nån liten gubbe där inne som vill ut, han bankar liksom. Kollar väl om jag är hemma. 

 

Vill önska alla som ska tävla i de avslutande Cuptävlingarna i Kalix ett stort lycka till! "Bar å åk" ;)

 

Sitter också och tänker på när jag ska få hälsa på uppe i mitt andra skidgymhem i norr?

Var så länge sedan jag var upp till Älvsbyn och hälsade på. Börjar kännas som att det är dags att åka dit och få träffa alla sköningar igen. Men då kommer ju det här med tid... Varför har man så lite? Mitt svar på den frågan måste ju vara att skolan gör en så sjukt platsbunden. Man kan liksom inte göra värsta radikala resorna vart som helst, utan får lov att begränsa sig.

 

Ordet "begränsa" visst är det fult och jobbigt? Det värsta ordet jag vet tror jag!  

 

Optimism.

 

Påtal om ord. Envis och modig. Visst är det dom bästa orden? I mitt huvud klingar dom iaf riktigt bra ;)

 

Dethär med Ord och Motton och sånt. Det tror jag vi underskattar alldeles för mycket. Jag menar, folk tatuerar ju till och med in ord och motton och olika meningsfulla meningar på sin kropp. Det är ju det fysiska beviset på att dessa snirkliga verk är en del av oss. Jag älskar att leva efter olika motton.

 

We can go where we wanna go
We know what we gotta know
We’ve got everything we need

*Ulrik Munther-Rooftop.

Han har fattat!