GÖR DET NU och INTE SEN
Vissa händelser i livet gör så pass ont att du inte orkar ta tag i dem direkt. Känslan blir för överrumplande. För mig ledde detta till att jag ville stänga av mig själv. Jag ville inte må dåligt. Jag orkade inte känna. Att kontrollera ätandet blev som ett slags sätt att ta semester från livet. Själen drog till Bahamas och jag satte kroppen på autopilot. De som fanns runt omkring mig kan säkert bekräfta detta. Till det yttre syntes det ju att det var jag. Men såg man in i mina ögon eller pratade med mig så fanns det bara en ekande tomhet. Grådassigt ingenting, likt en zombie som vandrar omkring i natten.
Lösningen för mig blev att pausa livet. För jag levde inte. Ingen kan leva utan känslor eller utan sin själ. Jag var bara ett skal.
När vi drabbas av jobbiga situationer i livet kan något som en ätstörning kännas som en räddning, en trygghet, ett lugn. Vissa tar till andra former av självskadebeteenden, alkohol, isolering, skär sig... Allt detta för att fylla skalet med dessa medel och tränga bort det som ska finnas där egentligen, man låter själen ta en paus. Detta funkar inte i längden... Jag vet.
Hur jävligt och hur svårt det än känns att ta tag i problemen PÅ EN GÅNG, så är det ingenting mot hur svårt det blir sen!!! Om något känns jobbigt, ignorera det inte! Ta hjälp. En kompis, kurator, familjemedlem, okänd främling, ALLT är bättre än att slå på autopiloten!
Det finns inga genvägar. Kanske låter klyschigt och ni har nog hört det minst en miljon gånger förr, men fan så sant det är! Och ååå vad jag önskar att jag levt som jag lärt! Det hade gett mig så mycket mer av mitt liv, så många fler år av lycka, kärlek, upplevelser, livet! SÖK HJÄLP och LEV LÄNGRE och med högre kvalitét!
Kropp och själ är som - pol och + pol på ett batteri. Utan kopplingen där mellan sker ingen spänning. Ingen energi kan skapas. Fyll på med sånt som gör att kroppen hänger med själen till Bahamas så att det inte finns plats för allt det där dåliga som håller stoppklossarna hårt fastkilade mellan dina pooler!!! För inga minnen kan skapas om de går skilda vägar. Jag lovar. Det suger. Hårt. Man tror att det blir bättre. Det blir det inte. Man dör. Jag vet inte med er? Men jag har aldrig upplevt himlen eller helvetet, så jag tänker inte chansa på att det är bättre att hamna där än att stanna i livet! Jag tänker fortsätta kämpa med att fylla på kroppen med det som attraherar själen så länge jag lever, för jag vet vad som händer om man motar bort den och lockar till sig något som inte hör hemma i mitt JAG. Det blir obalans, det blir inte jag, det blir ingenting.
Med allt detta sagt så vill jag sammanfatta det hela med att jag har kommit fram till att man ALLTID ska lyssna på sig själv. För det är det du hör från dig själv, din själ, ditt jag, som gör att du stannar i din kropp och får skapa minnen på Bahamas. Ingen annan kan veta vad som attraherar dig själv till att vilja stanna och inte dra till andra sidan jorden för att den inte pallar med det du utsätter ditt drivmedel, din kropp för.
Skit i allt och alla omkring och våga tro på det du känner och hör din själ viska till dig. Samhället är bara bajs och det är du som är najs!
MEN glöm inte som jag skrev tidigare att man SKA och måste våga ta hjälp för att få de hjälpmedel, de verktyg som krävs för att kunna skilja på vad som faktiskt är DU och vad som är BU. Inget med det är tabu.
Ta hand om er❤️
Jag föredrar naket
Nej, rubriken syftar inte på kroppen. Den syftar på det inre, på tankar och känslor. Allting är inte alltid som det faktiskt verkar och att få en allmänhet till att släppa alla fördomar är ett steg som bör tas i framtiden. Men. Det var inte det jag ville skriva om idag. Jag menar att jag skriver naket för att jag föredrar när känslorna och tankarna får välla ut som de vill utan att det ska vända och vridas på dem. Så nu ska jag låta dem göra just det.
Hjälplösheten jag känner av att inte veta vad det är som skrämmer mig är det som gör situationen så outhärdlig väldigt ofta.
Frustrationen som översvämmar mig när jag inte vågar lämna min trygghetszon blir ibland så överväldigande att jag bara vill krypa ut ur mig själv, springa iväg vart som helst, så fort jag bara orkar, falla ihop i total utmattning och vakna upp för att inse att allt bara är en mardröm.
Jag är en sån som vill att saker ska hända nu, på en gång, helst igår... Den egenskapen har plötsligt blivit en väldigt destruktiv egenskap i min rehabilitering. Att inse att hjärnan kommer att "läka" snabbare än kroppen är riktigt jobbigt. Jag kommer att känna mig pigg, energisk, träningssugen, äventyrslusten kommer att vara stark och behovet av att komma ut i "verkligheten" igen och få känna mig som den 20 åring jag faktiskt är kommer att skrika inom mig. Samtidigt kommer min kropp inte riktigt att vara fullt återhämtad... För att jag inte fullt tillåter den att återhämta sig... Och även fast jag förhoppningsvis inom en snar framtid kommer att göra det så kommer kroppens långa läkningsprocess att vara den största utmaningen för mig. Jag är rastlös. Sjukt rastlös.
Jag vet att jag borde tillåta mig själv att bara slappna av och ge min kropp och själ all den näring och kärlek som jag faktiskt behöver, för att senare kunna använda den riskfritt på allt jag kan tänkas hitta på. Men det är svårt. Det går liksom inte att "bara" göra det som jag ofta har fått höra. Men det kanske är något jag "bara" fått intalat i mig så länge att det rotat sig. Jag kanske "bara" ska låtsas att jag är frisk ett tag? Det kanske funkar? Haha (måste bara skratta över hur enkelt det låter just nu) det kanske inte behöver vara så svårt.?.!!.?!
Förvirring. Ett annat starkt ord och känsla som jag upplever. Total förvirring över vad som är vad, vem som är jag, vilka som gör vad nuförtiden, vad jag borde bry mig om, vilka jag borde bry mig om, vad som händer i omvärlden, vad som händer i mig, när livet börjar på riktigt, när det sjuka går över till det friska.
Egentligen behövs inte den här känslan. Jag vet det. För egentligen är svaret enkelt. Jag ska bry mig om mig själv. Det jag gör idag, just nu. Gör jag det bra löser dig resten. Det är där frustrationen över att jag inte riktigt kan göra just det sätter igång igen och cirkeln är sluten...
Ibland känns det som att jag springer i ett ekorrhjul som bara snurrar snabbare, snabbare, snabbare och snabbare, jag väntar bara på att slutligen falla och få den välbehövliga käftsmäll jag kanske behöver. Käftsmällar brukar ju ofta vara det klimax som sätter känslorna till agerande när de slutligen bubblar över. Hittills har jag bara inte riktigt vågat testat min hastighetsbegränsning. För det är så sjukt läskigt att låta sina ångestkänslor få leva sitt eget liv, försöka plocka ur mig själv ur ångesten för att fortsätta utsätta mig för det som faktiskt leder till ångesten och låta klimax infalla för att sedan dala igen. "Jag dog inte" är ju faktiskt det jag har känt de gånger jag faktiskt klarat av att härda ut.
Ni vet i spel är det ju först en massa levlar. Man klarar level på level i väntan på att få möta "bossen" och slutligen få komma in i en helt ny värld då man besegrat den.
Jag känner att jag inte riktigt har nått ända fram till den level av ångestattacker att jag ännu fått möta den där riktigt svåra "bossen".
Nu blev det ett väldigt flummigt inlägg. Men meningen är inte att allt ska vara helt självklart och logiskt, för det är inte jag heller för tillfället. Jag skriver det som kommer ur mig. Just nu, just här. Ingen redigering eller eftertänksamhet. Björnens tankar i den renaste form ni kan få.
Jag har fått höra av mina behandlare att jag måste lära mig att bli mer egoistisk och att det okej att vara krävande och att känna starka bekräftelsebehov. De tre egenskaperna har länge varit bland de värsta jag tycker man kan ha. Men jag har faktiskt börjat inse att det kanske inte behöver vara så illa ändå att faktiskt vara lite ego och ställa lite krav för att få bekräftelse. För att kanske, bara kanske, så kommer de jag har omkring mig faktiskt må bättre när jag mår bra och kan sprida en känsla av självsäkerhet och glädje.
Många tankar som är värda att tänka på bubblar upp i den här processen. Jag är så glad att fler vill ta del i det här med mig och fortfarande hejar på. Omvärlden är viktigast även fast jag mer och mer inser att man inte behöver fokusera så mycket på den. Den finns ju där även fast jag fokuserar på mig själv. Eller hur!?
Hoppas att det går att tyda mina tankar och omsätta dem till egna situationer och scenarion där de faktiskt kan hjälpa någon annan än mig själv!
Björnkram❤️
En enorm våg fylld med kärlek
Nu två dagar efter att jag publicerade inlägget "Helvetet på jorden" så kan jag knappt förstå vilken stor spridning det fick. Är lite läskigt att många vet om hur det ligger till nu... fast samtidigt väldigt skönt på något vis. Det är så hemskt att det ska behöva ligga som något slags grått moln av skam över denna diagnos. Att man skäms för att vara allvarligt sjuk!? Det är så konstigt. Lika konstigt som mycket annat i detta. Det mesta som i mitt huvud känns så logiskt är det mest ologiska och förödande tankar och rutiner man kan ha för överlevnad. De har liksom blivit inövade så länge att de gått från att vara vanor tills att de rotat sig ännu djupare och tagit steget till att bli självklarheter, "det normala" och rätta.
Det är svårt att förklara för någon som aldrig sjäv har drabbats hur tankegången går. Hur man ständigt har diskussioner med sig själv. Hur jag så väl kan veta att det jag gör inte kommer att hålla i längden, men samtidigt tycka att det gör det. Man är som två personer. Eller nej, den där andra rösten är då F*N HELLER JAG!... Den andra rösten, demonen, monstret, djävulen osv. ("kärt" barn har många namn) är så pass smart och övertygande att dess sjuka tankar trasslar ihop sig med mina, Linnéas friska tankar, så pass hårt (likt ett tusental presentsnören som buntats ihop till en enorm klump av kaos) att det inte längre går att urskilja vilken tanke som kommer från vem längre. Det går till den punkt att det inte längre går att avgöra vad som är bäst för sig själv.
Men tack och lov så har jag professionell hjälp samt som jag nu fick bekräftat (tack tack tack jag älskar er) ett enormt stöd ifrån alla min vänner, familj och bekanta. Det betyder så galet mycket mer än vad ni kan förstå att överösas med den enorma våg av kärlek som jag nu fått de två närmsta dagarna. Efter att ha varit i en djup depression där allt känns meningslöst till sin yttersta gräns... där livet inte längre känns lockande. Till att få höra att jag faktiskt uppfattas som en "krigare", en "envis jävel", "en person med ett stort hjärta"!!! Jag gråter, jag gråter äntligen tårar som inte har någonting med känslor av frustration att göra, jag gråter av lättnad, lycka, kärlek och beslutsam nervositet. För nu måste jag ju. Nu kan jag inte längre tveka på att ge mig in i den känslostorm som ett tillfrisknande medför. Jag kommer att få lov att göra upp med känslor som jag länge låst ute genom att befinna mig i min trygga bunker, där känslor är något läskigt och onödigt som bara sårar. Samtidigt kommer hjärnspöket att skrika hemska saker till mig, trycka ner mig, få mig att må ännu sämre och säga att det inte är värt det.. Men där kommer det ha fel, SÅ JÄ*LA FEL! För som jag skrev i mitt tidigare inlägg så tänker jag inte sitta där inne i bunkern som en zombie längre. Jag vill försöka. Och ja, det kommer att göra ont. Men hur mycket ondare skulle det göra att svika alla de som tror på mig!? Att bara ge upp och inte ens ge mig själv en chans. För jag har drömmar igen!!! Jag har så många äventyr inom mig som jag vill iväg på. Så många resor att utvecklas på. SÅ MYCKET ATT LEVA FÖR!
TACK känns som ett så fruktansvärt klent ord mot det jag vill ge er alla. Men det är det enda jag kan ge er just nu, för med all den energi som finns i min kropp, från topp till tå, ska jag nu lägga på att bli frisk igen. för JAG är värd det♡
Björnkram
Helvetet på jorden
Trodde aldrig att det fanns ett helvete på jorden... Tills den här sjukdomen drabbade mig!
💀👥🔚🌊🙇 #anorexianervosa
Det värsta med detta djävulskap är att det är en så fruktansvärd missförstådd diagnos. Det är ingenting någon VILL drabbas av. Den har inte det minsta med fåfänga att göra. Det är ingenting man väljer att ha/få. Det är ett sätt att ta kontroll när andra delar av livet är ostabila och jobbiga. Det behöver inte ha med en vilja att bli smal att göra. Det har det ALDRIG varit för mig. Jag vill vara en stark person. Jag vet att jag innerst inne ÄR en stark person. För det finns ingen svag människa som tar sig ur detta levande. Jag har varit alldeles för nära den gränsen för att inse att jag måste kriga. För det är ett KRIG! Ett konstant krig mot en kraft så stark vars styrka jag knappt kunnat drömma om tidigare. Jag har fått förklarat att det kan liknas det band en mor har till sitt nyfödda barn... Jag har aldrig fött ett barn och fått uppleva det bandet. Men min intuition säger mig att det är jämförbart. Samtidigt skrämmer det mig. Jag vill inte höra att det ska vara så svårt. Jag vägrade först att se sanningen. Jag ville inte kriga. Jag hatar krig. Krig är smutsiga, kalla, folk blir sårade, människor dör om de inte kämpar!.. Men nu har jag gått emot mig själv. Jag har gett mig in i kriget och måste nu kämpa varje sekund. Det här är ingen glamorös överklassens influensa som det ofta målas upp till att vara... Det här är en livsfarlig och fruktansvärt hemsk sjukdom där så många inte klarar sig för att de aldrig vågar ta hjälp eller kliva ur tryggheten från den bunker man bygger upp omkring sig i en tro på överlevnad. Tillslut tar syrgasen slut inne i bunkern och du har ett enkelt(?) val. Dö eller kriga för överlevnad.
Det finns inget vackert i detta. Bara mörker, ångest, depression, svaghet, skam över de man så ofrivilligt sårar, hopplöshet och utmattning. Men nu vill jag tala om för världen. Nu vill jag sätta en press på mig själv. Jag har alltid jobbat bäst under press. Nervositet triggar mig och utmaningar har jag alltid tagit mig an vilket har gjort mig starkare. Så varför skulle det inte fungera nu?!
Jag vill med detta inlägg be alla er som känner mig att heja på mig. Att bara finnas och hålla den där extra tummen för mig. Jag ska bli frisk. Jag vägrar att ge mig. Jag är en krigare. Jag VET det! 👊😤 och ingen väg mot toppen går spikrakt uppåt. Det är okej att ta omvägar. Men tillslut kommer man dit. Man sätter flaggan i topp och ser ner på det berg man bestigit och blickar ut över det vackra som ny syns så mycket tydligare och klarare än vad det gjorde när du stod nere vid foten i skogen. Då kunde du inte se längre än 10 meter fram på den smala stig som någon intalat dig är den enda vägen mot friheten. Jag ska stå där och själv inse att det var så, och förhoppningsvis kommer allt då i efterhand att vara så tydligt och självklart som jag nu har fått sagt till mig medan jag går längs den där smala, mörka stigen. Så heja på mig längs vägen. Jag har alltid varit en ögontjänare, en sådan som kämpar hårdast när jag vet att någon ser på, när någon tror på mig. Jag ska börja tro på mig själv nu. Jag är värd att må bra igen, jag vet det djupt inne i mig någonstans.Hjälp mig att plocka fram det.
Björnkram❤️🚩🗻🌳🌲🌲🌳🚶🌲🌳
Nobelfest
Sen en tid tillbaka
Ett skepp kommer lastat med ett TON bilder från den senaste 1,5 månaden!!! Bildbombernas bildbomb 2.0. Anledning --> känner att jag vill lägga ut något här och jag har som sist gjort så många grejor att det skulle krävas en hel uppsats för att skriva ner allting... därför väljer jag att tala genom mina bilder :)
KRAMAR FRÅN BJÖRNEN
Uppdatering från ms Rastlös
Jag gillar att låta bilder tala för sig. Här är en massa blandade bilder från de senaste veckorna som har varit fyllda med aktiviteter.
Nike "NTC" Event-----v
Hajken
Lidingöloppet med världens bästa coacher Katta och Lina!!!
Pluggfika och skola
Hemma hos Reza i Vällingby kan man hänge med denna mupp till superstjärna, Andyboiii.
Löpskolning och studiebesök på Body Magasine :)
Besök av pappsen och mysmiddag på Restaurang BankOmat på odenplan :)
Xtremefit i humlegården var nog bland det tuffaste jag gjort på länge -.-
Överraskade Magnus med en snabbvisit hem till honom i Mora :)))) <3
Hockeymatch där vi fick hejja lite på Alex oxh grabbarna.
Fick hälsa på Wayne's familjen i Mora :)
Lillsveds egna Ove, Niclas ;* ----v
Har tajmat in en liten förkylning också... mitt i "spinningsexaminationsveckan"... kul... nej. Så måste sova nu. Senast 22 är det läggdags! Ajjabajja ;)
Björnkram :*
Blöt av både svett och havsvatten
Innan lunchen hade vi ett pass med Ulle för att testa på att köra efter pulsen med hjälp av pulsklockor. Den här veckan har man verkligen levt på spinningcykeln känns det som. Innan passet var det många som var skeptiska till om dagsformen skulle göra det möjligt att genomföra passet... men eftersom vi är så SJUKT GRYMMA på att peppa varandra så blev det ett av de mest givande och svettiga passet hittills! Grymt jobbat av alla!!! Efter lunchen hade vi drama lektion. Idag hade vi bara avslappning och fick gå in i oss själva och bara ligga helt stilla och tänka på andningen. Riktigt välbehövt och det var många gånger jag fick hindra mig själv från att somna haha. Efter drama lektionen var det dags för att paddla kajak och VÄNDA med kajakerna i vattnet för att testa på en kompisräddning. De flesta av oss var sjukt skeptiska inför uppgiften då vattnet inte är av det varmaste slaget såhär i slutet av september ;) Men alla klarade det och det var faktiskt inte så farligt trots allt :)) Nu ligger jag utslagen i min säng i väntan på middagen som serveras om en kvart. Har en härlig känsla av en skön trötthet som sprider sig i kroppen. Mmm. Resten av kvällen blir det bara till att mysa och må gott <3
Spinning och bussmiss
Chricke drog ihop ett finfint klipp från dagens spinninglektion ;) svettigt värre.
Efter skoldagens slut hängde jag med Katta in till stan där hon skulle göra ett ärende och möta upp en kompis. När hon träffade sin vän drog jag till Gamla Stan och tog en fika och mysstund på "Cosy Café" där jag blev lite poetisk och skrev lite i min textbok :) Tog sedan bussen från slussen hem mot Lillsved. Hoppade av i Hemmesta för att handla lite och sedan ta nästa buss mot Lillis. Gick lugnt och stilla mot busshållplatsen i tron att jag hade god tid på mig till bussen skulle gå. Väl framme blev jag lite irriterad när bussen blev 5min sen... 10min sen... min telefon hade dött så kunde inte heller se busstabellen på den. Fick därför göra på det gamla hederliga sättet och kolla busstabellen på hållplatsen haha ;) Där ser jag att hoppsan bussen gick 10min tidigare än vad jag trott och jag hade därmed missat bussfan... nästa skulle gå om 3,5h..... Hade ju inte heller något batteri i telefonen så kunde inte kontakta omvärlden. fackk.. Gick över vägen till bygdegården som låg där. Kände på dörren. Låst. Gick ett varv runt huset för att se om det var någon därinne som ville hjälpa en stackars liten flicka!? nepp. MEN, jag lyckades hitta ett sånt där litet utomhus eluttag där jag kunde ladda telen i och min kväll var räddad. Såg att det gick en buss som stannade ca 6km från Lillsved om en timme så om jag bara lyckades tigga skjuts därifrån så skulle allt vara under kontroll. Tur att det finns hjältar som Fille som orkar ta bilen för att hämta en strandsatt liten Björn. All kärlek till dig homie :* Frusen var jag nu hemma och efter en lång varm dusch är jag återställd ;) Vem gillar inte äventyr liksom? ;)
Godnatt
Kari Traa Urban Training
Ett riktigt kul event som spred glädje och energi! Nu har videon från eftermiddagen med Urban training landat på Tuben ;)
En bättre helg
Helgen som varit har varit en av dom bättre. Började med att Magnus kom hit till Lillsved i lördagskväll vilket resulterade till en riktigt efterlängtad myskväll med världens mysigaste kille <3 I lördags gick jag och Magnus en skön promenad i solskenet efter en lång och skön sovmorgon :))) Efter det åkte vi in till stan och bara vankade runt lite, käkade lite, kollade lite i butiker och shoppade lite. En fik på det innan vi var nöjda och återigen klev på bussen hemåt mot Lillsved. När vi kom tillbaka körde vi ett pass på gymmet innnan det var dags för middag och återigen lite kvällsmyyyys.
Igår (söndag) så hade vi en så sjukt kul dag i stan. Vi började med att åka in för att vara med på ett gratispass hos Crossfit solid som håller till nere i hötorgsgaraget. Sjuuukt kul pass som bjöd på fina tekniktips och mycket svett. Man blev som ett litet barn när man fick lite fritid där nere i crossfitboxen bland alla rep, pull-up bars och andra skojjiga redskap ;-) Eftersom det även var "World pull up day" igår så drog vi direkt efter crossfitpasset vidare mot rålisparken efter att ha vinkat av min fina Magnus som begav sig hemåt mot dalarna igen (<333333). Där höll "Barmafia" grabbarna till för att hjälpa till med tekniktips och träningstips i barsen. Blev ett antal chins och dips i olika former innan vi kände hur orken i musklerna inte riktigt kunde svara på hjärnans vilja efter att göra flera haha... När vi tackat barmafia och riktade våra steg bort ifrån rålis skrek magarna efter mat och vi stannade på ett mysigt litet café på S:T Eriksgatan vid namn "Café Fix". Supergott och välbehövt.
När vi var mätta och belåtna begav vi oss mot dagens sista uppdrag, röstningen på T-centralen. Jag förtidröstade redan förra helgen, men Katta och Gonza sparade sin röst in i det sista ;)
Efter att fått köa ett tag samtidigt som vi nervöst kollade på våra klockor för att hinna ta tunnelbanan till slussen och hinna med bussen hem mot Lillsved var sista uppdraget genomfört och vi fick spurta genom centralen och tunnelbanan för att med 1 minut till godo kliva på bussen mot vårt lilla Lillsved. Grym dag där vi fick vara med om mycket kul och träffa många nya spännande människor! Superkul!!!!
Nu ligger jag sliten i sängen och väntar på middagen efter två tuffa spinningpass dagen till ära. Inte heter det "spinningveckan" för intet... Rivstart idag med ömmande rumpa och ben. Can't wait fot dat feelin tomorrow mmhmmmmh... ;) pöss
Veckorna bara flyger förbi
Nu har ännu en skolvecka här på Lillsved svept förbi!? Det går så snabbt och vi gör så mycket på dagarna att man inte ens hinner fundera på att ha långtråkigt. Men idag känns det att vi kör på i ett högt tempo haha... En PowerNap efter skolan var svår att undvika men ack så skönt.
Den här veckan har vi smygstartat med studierna och fått våra första uppgifter. Vi har lekt massvis och hållt igång utanför skoltid med bl.a. spinningpass, orientering, yoga, mysiga promenader, myskvällar, pluggstunder i solen, gympapass och mera MYYYS!!
Det som ändå är det som blev lite av veckans höjdpunkt var det äventyr som jag, Madde och Evelina drog iväg på igår. Vi tog bussen in till stan på eftermiddagen för att delta i Kari traas tränings event "Urban training"som leddes utav flera välkända träningsprofiler. En av de som jag ser upp till mest, PT- Fia, var en av de som ledde oss igenom stockholm under kvällen som bjöd på diverse olika styrka och parövningar för att sedan avslutas med yoga stretch i solnedgången. Får ju inte heller glömma att nämna goodiebagen som ingick ;)
"Du är inte alltid fri att välja omständigheterna i ditt liv. Men du kan alltid välja vad du vill göra av omständigheterna."
Björnkram
En bildbomb från dagens lagkamp :)
Idag har "volt grupperna" fått gjort premiär genom att tävla i en lagkamp. Vår grupp heter FLICKFLACK och är det bästa laget såklart. Här kommer lite bilder från dagen. Snart väntar en grillkväll och lite brännbollsturnering. Som sagt, finns ingen tid till att gå rastlös här på skolan ;)
Vårt fina konstverk "Lillsvedsälgen"
En översikt över ett ihopmosat superskolår!!!
Igår var vi på Vaxholms eget "fångarna på fortet", eller som det heter här "fångarna på kastellet". Riktigt kul att få testa på att gå in i alla rum och samla "donkar" (istället för nycklar). Mitt lag lyckades såklart samla ihop flest!
^------Lite kort om gårdagen.
Idag startade jag dagen genom att kliva upp klockan 6.00 och köra skiten ur mig på 6km spåret i sällskap utav Gonzza som är en av mina roomisar här på Lillsved. På en tid under 28min kutade vi runt och det kan konstateras att denna kille kan få mig att pusha mig liite extra då han är liite snabbare ;) Perfekt sparring partner.
På förmiddagen har vi sen haft samling med hela "HC" gänget för att få en genomgång i hur läsåret kommer att vara upplagt. SHIT vad jag blev taggad när jag fått höra alla grejer vi kommer att hinna med under året. Det känns typ som att man har tagit alla kurser som finns under rubriken träning och hälsa och bara prrressat in i en och samma utbildning. Kommer garanterat att bli en sjukt intensiv och rolig tid här på skolan. Inte många lugna stunder här inte ;) Perfekt för en rastlös själ som mig. Efter förmiddagsfikat hade vi en liten boule och kubb turnering innan det var dags för lunch och lite ytterligare information om livet på folkhögskolan.
Innan vi fick sluta för dagen så blev vi indelade i 10 lag som kommer att fungera som grupperna vi ska tävla i under morgondagens aktivitetsdag. Kommer bli superkul och eftersom jag hamnade i bästa laget så räknar jag med en enkel vinst ;)
Har inte hunnit med att fota ett endaste foto än, men jag får väl passa på att sno Gonzzas foto från idag när han fångar oss tjejer från vår bästa vinkel (Y)
Jag, Johanna "Jojjo" och Madde ifrån vår bästa sida ;)... (två av mina nya rumskompisar)Björnkram
IDOL audition och Terminstart
Idag har varit en dag med mycket känslor på en och samma gång. Förväntningarna på denna dag har byggts upp under flera månader och nu när den ÄNTLIGEN var här kändes det bara helt sjukt. Idag var dagen som skulle bli en helt jä..a underbart bra dag. Och det har den varit ända till jag insåg att dom hade klippt bort min auditon till Idol ur programmet, från när jag sökte under den turné de gjorde i våras.
Har gått hela sommaren och oroat mig för att inte avslöja hur det hade gått i programmet, har legat sömnlös många nätter och tänkt på hur dom hade tänkt framställa mig som person när programmet väl skulle börja sändas nu till hösten. Det har varit en jobbig tid som jag ÄNTLIGEN skulle kunna lägga bakom mig när nu alla skulle få se mig i tsändning så att jag själv skulle slippa behöva svara på kluriga frågor.
Tillsammans med denna spänning som legat som ett moln över mig under det närmsta halvåret så har jag samtidigt varit nervös och förväntansfull inför den utbildning jag idag påbörjat vid folkhögskolan i Lillsved. Hur kommer jag att trivas? Kommer jag att få många roliga vänner? Vad innebär det att vara PT och hälsocoach? Hur kommer dagarna se ut? Kommer jag att orka?
Låg sömlös hela natten inför dagens upprop :S
Men det visade sig att människorna här är helt underbara!!! Stället här på Värmdö som ligger precis vid skärgårdens vatten är helt MAGISKT fint och upplägget verkar vara helt perfekt för mig som person. Jag kommer inte behöva vara rastlös EN SEKUND.
All den eufori jag har känt under hela dagen dog lite smått ut när IDOL programmet led mot sitt slut och jag faktiskt insåg att dom tänkte skita i att ta med mig. Att jag inte var tillräckligt viktig att ha med i deras lilla produktion. Trodde faktiskt inte att jag skulle bli så besviken som jag blev.. men nu sitter jaghär med facit i hand lika hjärndöd och tom som jag kan tänka mig att någon som just fått sitt hjärta krossat känner sig (kanske överdrivet jag vet inte, men jag är en känslomänniska). Känns förjävligt. Lite PR kunde man väl fått ändå.
Bara att bryta ihop och komma igen och visa att jag faktiskt var värd lite TV-tid!!!
TACK OCH TACK OCH TUSENTACK till alla mina underbara vänner som gratulerar mig för GULDBILJETTEN! Ni förstår inte hur mycket det betyder att få den bekräftelse och kärlek som ni ger mig <3 Älskade underbara ni, utan er vore jag inget och ingen!!! ÄLSKAR ER!
