Blev inte som jag tänkt mig på årets JSM. Sprinten är jag helt okej nöjd med iaf :) Resten känns ju bara.. läskigt!? 

Nu är jag iaf tillbaka till Mora och jag lever. Vill aldrig mer svimma i mitt liv. Det obehagligaste som hänt mig. Nu ska jag väl låsa in mig i ett rum någonstans så jag inte gör illa mig eller anstränger mig i onödan. Verkar som att min kropp är i trotsåldern eller nåt. Nej, skämtåsido. Nu gäller det att bara känna efter hur kroppen verkligen känns innan jag kör igång igen. Det som är "bra" när sånt här händer är ju att man får chansen att lära sig kroppens signaler lite extra vilket är väldigt användbart på vägen mot mitt mål:)

Fick ju iaf några helt nya upplevelser med mig från veckan:

 

-Första gången jag svimmat.

-Första gången jag har åkt skoterpulka.

-Första gången jag sett kusten i Skaghamn.

-Första gången jag övernattat på ett sjukhus.

-Första gången jag fått åka in i ett sånt där rör och röntgat skallen.

-Första gången jag ätit Ingrids tacopaj där Leo var måttligt imponerad av hennes försök till att smyga ner massa nyttigheter som bönor och spenat.