Ligger för tillfället helt nersjunken i soffan som är skönare än vanligt. Anledningen till detta är morgonens löppass som blev brutalare än planerat. När jag tagit mig till Hemus och svängt ut på milen kommer det efter ca 2km ikapp en "typical elitmotionärsgubbe" som hade ett förjäkla spänstigt löpsteg. Detta var såklart mycket provocerande. Kände att jag inte hade något annat val än att hänga på i hans A1 döden tempo…. Både jag och han hade headset i så det blev lite av en tyst kamp då jag hela tiden höll mig lite bakom. Kände nog hur han ökade tempot inför sista kilometern ;) Har nog i och med detta ökat mitt "A1" tempo med minuten varje km. Det jag inte tänkte på var ju att jag faktiskt hade 5km kvar hem när milen i Hemus var klar. Det var bara att tacka för draghjälpen och fortsätta hemåt. Ett roligare pass helt enkelt där jag fick bevisat för mig själv hur min hjärna fungerar.
Lyckades ta en smygbild på den spänstige hjälten också ;)